Då i stort sett halva (om det ens räcker) mitt liv kretsar kring sociala medier som Twitter, Facebook, min blogg, jobbets blogg, jobbets Facebook etc. får jag fundera både länge och väl på vad det egentligen finns för problem kring allt detta. Detta inlägget kommer helt att baseras på mina egna tankar kring vad vi som privatpersoner kan uppleva som problem kring sociala medier.
Visst finns det uppenbara problem så som säkerhet till konton, att skydda sina personuppgifter osv. men finns det även problem som inte nämns i kurslitteraturen?
Jag som nästan har startat Facebook och Twitter innan datorn ens har gått igång (vem behöver förresten datorn, mina appar i telefonen går varma dagligen) kan ibland fundera över varför jag är så fruktansvärt beroende av alla dessa sociala medier? Varför måste jag kolla på folks statusuppdateringar en gång i timmen? Eller läsa en okänd människas blogg? Eller följa en massa kändisar på Twitter? Vad är meningen med detta? Att sedan uppdatera i alla dessa kanaler kan skapa en stress som jag tror att många i min ålder har upplevt.
Hur många har t.ex. tänkt "Nej, nu har jag inte uppdaterat bloggen på två dagar" någon gång den senaste månaden? Ett par stycken antar jag?
Jag gjorde så själv hela tiden förut. Man läser bloggar där tjejerna uppdatera 5-6 gånger om dagen och förundras över hur de hinner. Någon har två barn OCH ett arbete att gå till varje dag. Var passar bloggen in i allt detta? Jag har inga barn och hinner ändå inte uppdatera min blogg mer än max ett par gånger i veckan.
Stress alltså, det största problemet näst efter säkerheten på internet enligt mig.
Då menar jag inte bara stress över att hinna uppdatera, jag pratar även om stressen över hur man framstår online. Frågor som "Har jag uppdaterat min status för många gånger idag?" "Börjar mina vänner på Facebook att tröttna på mina incheckningar nu? och "Hjälp, tänk om min chef läser mina tweets?" dyker upp allt som oftast upp i mitt huvud.
Jag har funderat länge om detta har med ålder att göra, speciellt efter att ha läst artikeln Computers in Human Behavior (2009) men efter att ha pratat med både föräldrar, syskon och vänner har jag insett att vi alla är ganska lika.
Det är nästan viktigare att framstå på ett visst sätt online än i verkliga livet. Det är ju egentligen ganska självklart med tanke på att väldigt många fler har möjlighet att följa mig online.
Jag själv har som regel att människor jag inte skulle hälsa på ute blir inte heller min vän på Facebook men oavsett denna regel eller ej har mina 340 vänner inte en chans att följa mig i mitt "verkliga liv" så som de följer mig via min blogg, min Facebook eller min Twitter.
Så, är sociala medier egentligen så bra då? Vi stressar för att hinna uppdatera, för att uppdatera rätt, för att hinna med alla kanaler osv. Är inte alltihop bara en stressfaktor?
Nej, skulle jag definitivt vilja säga. Absolut inte.
Sociala medier är det absolut bästa sättet att nå ut, att nätverka, att vara delaktig utan att behöva vara närvarande och att få fram sin åsikt eller sitt budskap i alla lägen.
Hur många av våra nutida artister har egentligen slagit igenom utan Myspace eller Youtube? Hur många hade vetat hur många som backa upp och stöttar, vare sig det gäller musik eller konst, om det inte vore för Facebook Pages? Hur mycket hjälp har vi inte varandra i vardagen tack vare bloggar eller andra liknande sajter? Jag själv lusläste alla renoveringsbloggar när vi skulle göra om vår trappa. Nu när det snart är dags för stenläggning av trädgården har siktet skiftat och trädgårdsbloggar står högst på listan.
Det är inte bara för att marknadsföra mig själv eller för att ta hjälp med praktiska saker som jag är så för sociala medier.
Tack vare Facebook har jag idag fortfarande kontakt med vänner i Grekland som jag träffade senast 2006. Jag kan säga grattis till giftermålet till mina gamla klasskompisar - för att jag sett bilderna på Facebook. Jag har en helt annan möjlighet att följa och vara delaktig i människors liv som jag annars inte hade haft en chans att hinna med mitt emellan heltidsarbete, studier, man, hus och familj.
Jag har sociala medier att tacka för mycket och hur stressad jag emellanåt kan bli när det tjatas om att lägga upp bilderna från helgen eller ångesten över att bloggen ekar tom från den sista månaden så skulle jag inte vilja spendera många dagar utan tillgång till alla mina konton.
Ni vet frågan; "Vad skulle du ta med dig till en öde ö?"
Mitt svar hade definitivt varit: Min iPhone och tillgång att alla mina "sociala appar". Med hjälp av dessa hade mitt liv nästan (ja, bara nästan) varit som vanligt även på en öde ö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar